Tre Musketörer på utflykt
De tre vetgiriga Musketörerna beslutar sig för att göra en utflykt till byn Akincilar.
För att spara tid kollar vi om vi kan åka genom militärförläggningen.
Svaret blir ett bestämt nej, men vakthavande befäl ritar en karta som Tomas tacksamt tar emot.
Kvaliteten på omvägen var inte beskriven på kartan. En skumpig grusväg på ca 10 km väntade,
men va faen. Vi kan ju inte vända nu.
men va faen. Vi kan ju inte vända nu.
Vi passerade tydliga minnen på ofred.
Även en och annan lantgård modell spartansk.
Sent om sider når vi byn som är Norra Cyperns sydligaste. Belägen ca 15 km söder om Ercan
Airport, där gränsen ser ut som en droppe.
I denna idyll där tiden stått still bor det 350 personer. Som synes verkar man leva ett lugnt och
glädjefyllt liv.
Vi förplägas omgående Effes öl, nötter och vatten på byns lilla taverna. Den pratsamma (på mycket
god Engelska) Hussein berättar om allt som är värt att veta om denna plats.
Detta glada gäng ville gärna vara med på bild. Inga svältfödda gossar precis.
Ryktet spreds som en löpeld via Husseins telefon att en bil med röda skyltar var på besök.
Intresset vart inte sämre när vi berättade att herr Pettersson varit förlagd i trakten under sin
FN tjänst.
Man ur huse.
Folk kom i traktorer, bussar och
allt som rullar.
I den vita byggnaden i bildens bakgrund hade de Svenska soldaterna en Pub.
Vännen Hussein som är traktens storbonde med 240 nötkreatur i sin ägo, ville gärna visa
(med en viss stolthet) sina fyrfota vänner.
Här har vi två glada och lyckliga Svenskar tillsammans på vår nyvunne vän.
Ytterligare en händelserik dag på vår hemö i Medelhavet.
Tack alla 350 innevånare i byn Akincilar för er genrositet och värme.
Vi kommer tillbaks vid ett annat tillfälle.
Kommentarer
Trackback
